Det är tur ändå att jag var på möte på jobbet i tisdags för nu är det hög tid att krypa in i hemmet igen och minska kontakterna med andra. Det här kommer bli min död på riktigt.

Å jag känner att smitthelvetet kommer närmare och närmare även då jag klarat mig hittills. Min bror och hans fästmö har haft Covid. Brorsbarn och även mina barn har haft det. Sonen sitter fast i Oslo i karantän i detta nu och har dötrist. Men som sagt, hittills har jag klarat mig. Å så vill jag att det ska fortsätta vara.

I övrigt rullar allt på riktigt bra trots allt. Å vill det sig riktigt, riktigt väl så kommer det hända kuligheter i Karlströmskans liv inom kort. Eller inom långt, vi får se. Men kul, det är det. Återkommer om vad när det hänt. Vill som inte jinxa.

Kontorsdag å julklapp…

Efter att ha haft en jäkla skitmorgon hemma var det skönt att komma till kontoret och se lite glada ansikten.

Hade ett bra möte under tidig förmiddag… avslutade den med gofika. Att ha ett café med eget bageri kommer bli min död. Eller åtminstone min kropps död. Men gott var det.

Jag fick också min julklapp från jobbet å det var samma som förra året. Ett presentkort på MyGift. Svinbra om du frågar mig, då kan man själv välja något som passar.
Förra året beställde jag en kolstålspanna, den bästa jag haft, å i år beställde jag ett serveringsset från Vinga Home.

Väl hemma från jobbet gjorde jag absolut inget mer än det mest nödvändiga som att tvätta mattan efter morgonens kaffeolycka.

Den här dagen…

Sov alldeles för länge så jag drog direkt till jobbet och tog morgonkoppen där. Herregudars, det är helt skevt att hoppa över kaffet i säng på morgonen men ibland så är jag därtill nödd och tvungen.

Jobbade på och kände mig en smula trött och less. Less på att vara ensam och inte känna den där sprudlande julkänslan jag alltid haft tidigare. Less på att vara nere bara för att jag är ensam. För helvete, det är det fler som är och det går ju faktiskt ingen nöd på mig. Jag har det svinbra.

Tursamt nog fick jag pepp av vänner och kollegor både till fikat och efter jobbet. Å dessutom fick jag en present skickad till mig idag. På internposten låg den, utan avsändare men världens finaste. Kolla bara.

Sonen messade mig och frågade om jag var hemma för han hade paket på gång. Vi gör så att jag tar emot det han har beställt och skickar det vidare till honom på Svalbard.
Så när det ringde på dörrklockan på kvällskvisten trodde jag att det var ett bud så klart. MEN DÄR STOD SONEN!!! Å jag begrep inte det direkt men när polletten väl trillande ner så både grät och skrattade jag.

Älskade unge så han lurade mig… vilken glädje! Nu blir det ändå en fin jul. Det vet jag!

Kontorsdag…

Körde vårt APT hemifrån men sen kände jag att jag måste ut, så jag for in till kontoret.

Sol ute, sol inne, sol i sinne…

Köpte gosallad på Joy´s och pladdrade en stund med de som jobbar där. Trevligare folk finns knappt å eftersom jag är så understimulerad socialt sätt så passar jag så klart på.

På jobbet var det dock tomt och tyst. Det är nästan spöklikt tyst. Men trots det känns det bättre att vara här än hemma just nu. För hemma är det också otroligt tomt och tyst. Det lär bli en kontorsdag i morgon också men en roligare sån. För då ska jag träffa vänner.

Mitt livs samtal…

Igår på Katalin kom jag att prata med en man i baren. En äldre man som bad mig om ursäkt eftersom han tog sådan tid på sig när han beställde. Han berättade att han led av Alzheimers och att han hade fått sin diagnos rätt nyligen.

Vi kom att prata ett bra tag och det var bland det finaste och viktigaste samtal jag någonsin haft med en främling.

Innan vi skildes åt så sa han ”flicka lilla, vad du än gör och hur du än mår så lev livet medan du kan. Gör sånt du finner lustfyllt och meningsfullt och försök och strunta i det andra. Berätta för dem du har kär att de är viktiga för dig och älska de som är värda att älska. Slösa inte tid på dåliga förhållanden eller dåliga män. Men viktigast, lev ditt liv utan begränsningar.”

Så rätt han hade den mannen. Det är precis så man ska leva så klart. Å det kan man inte bli påmind om för många gånger. Därför skriver jag det här inlägget och påminner er andra om samma sak. Lev livet medan ni kan.

Innan han och hans fru gick hem kom de och sa hejdå till mig. Frun tackade och berättade att mannen hennes hade blivit så otroligt glad över att jag tog tid och samtalade med honom.
Å jag lovar, jag skulle kunna göra det igen och igen. För som sagt, det var det finaste samtalet jag haft på mycket länge.

Bra kväll…

Vet inte om spelningen låg dåligt i tid för folk… för det var inte alls så många personer på Katalin som Sundström förtjänade.
För spelningen var bra, riktigt bra, och innehöll allt. Jag som blivit blödig som faan senaste tiden blev både rörd och tårögd ett par gånger. Men som alltid så skrattade vi mer än annat. Det är sånt vi gör när vi ses jag och mina kompisar. Vi skrattar!

Å dricker gott…

Idag vankas jobb… inte lika mycket att skratta åt.

Julvecka…

Jag kan inte begripa att vi redan nu går in i julveckan. Var har tiden tagit vägen och vad har jag egentligen gjort sedan förra julen!?

I år jobbar jag både julveckan och mellandagarna. Det är liksom inte jul på riktigt när jag inte kan fira med kidsen här hemma.
Men det blir jul ändå så därför jag skickat iväg julklappar till både Svalbard och Málaga, å handlat julklappar till mig själv också så klart. I år kommer tomten med nya bestick och en Moccamaster.
Roligare än så blir det inte men å andra sidan, gott kaffe är viktigt.

Men än är det inte jul. Först ska jag genom en massa kuligheter. Ikväll vankas utekväll med vänner… vi ska till Katalin och lyssna på Stefan Sundström, sen är det PT-timmar och julfix. Å har jag tur så blir det kanske en liten juldejt också.

God jul