Det nya rullar på, å jag ska uppdatera… sen

Ja ni, ni må tro att jag har många många inlägg skrivna… dock inte här utan i mitt huvud. Senaste tiden har jag bloggat varje dag utan att skriva en enda rad.
Jag är lite datortrött när jag kommer hem från jobbet så det blir mest att jag gör allt annat som inte har något med skärm att göra.

Men jag har det bra, för bannat bra. Jobbet är okej trots att jag inte alls gör det man sa att jag skulle göra när jag anställdes. Men det funkar, det gör det.
Livet med mannen är mer än okej, det är helt suveränt och det bästa som hänt i mansväg.
Träningen har legat en smula på is pga krasslighet. Men nu ska man ta tag i det som felats mig och därefter är det upp i sadeln som gäller igen.

Så summan av kardemumman är att livet är gott… å snart är bloggandet detsamma.

Så det så!

Här är jag å jag mår bra…

Känns märkligt…

Jag erkänner direkt att det kändes märkligt, och en smula läskigt, när chefen gick ut med inbjudan till min avtackning. Samtidigt känns det helt rätt och riktigt att lämna socialförvaltningen efter 23 år för att gå till vård och omsorgsförvaltningen.

Men mest kändes det märkligt…. det gjorde det. Dock måste jag säga att chefen fått till en fantastiskt bild i inbjudan. 😉

Ont, det gör ont…

Här ligger jag och försöker ha det bekvämt medan jag avlastar röven. Går så där!

Nu har jag haft ont i ett par veckor å det vill inte ge med dig alls. Tvärt om, det blir bara värre och värre och nu tycker jag till och med att jag känner hur en muskel har svullnat.

Kontaktade vårdcentralen idag å jag hoppas få tid snartare än snart. För det här går inte an… inte alls. Jag misstänker själv att jag har fått någon slags inflammation i en muskel. För det kom i samband med att jag skiftade träningsprogram och la på en jäkla massa och tunga knäböj. Röven tog stryk helt enkelt och nu har jag inte satt min fot, eller röv, på gymmet på två veckor å jag håller på att dö abstinensdöden.

Jag kan förresten inte göra ett dugg, kan knappt gå som det är å det stör mig som fan.

Nu får det vara nog med skador och eländen… så det så!

Men hallå…

Tro mig, jag har haft en sån lust att blogga vid fler än en gång sedan senast. Men det har liksom inte blivit något skrivet trots det.
Jag har mest hängt på Instagram när det kommer till sociala medier. Allra mest har jag hängt på gymmet i det riktiga livet. Å det är väl kanske därför det inte blivit så mycket bloggande. Inbillar mig att det inte är många som vill läsa om min träning.
Men sen slog det mig… det är ju min blogg och jag skriver om precis vad jag vill. Som träning till exempel.

Hur som, här är jag. Å nu ska jag försöka vara lite mer bloggande, för det är ju faktiskt riktigt kul i bloggvärlden.

Så det så!

Balans för faan…

Vilodag igår betyder träningsdag idag. Så det så!

Rev av ett förbaskat skönt överkroppspass och la in lite extra rygg bara för att det känns skönt. Älskar att träna rygg, å tungt ska det vara.

Vädret är fint, jag mår bra å njuter livet.

Just ja… jag tog fram mina gamla byxor från min storhetstid och jämförde med de jag har nu… å jo, det har hänt en hel jävla del!

Vilodag…

Herrejävlar… jag är för gammal för att hänga med på barrundor OCH efterfester. Det känner jag idag.

Började kvällen rätt lugnt på Interpool tillsammans med vänner och bekanta. Minns inte när jag var och lyssnade på livemusik senast men igår var det dags och jäklar så härligt det var.
Härligt var också att stöta på en gammal kompis från Fredmanstiden. Vi har inte setts på en herrans massa år men det kändes som om det var igår. Superkul.

Hade jag varit en smart kvinna hade jag åkt hem när spelningen var slut men i stället fortsatte jag och kompisarna slira runt på pubarna i stan. Vi avslutade kvällen på efterfest hos en E-type-kopia och kom inte därifrån förrän vid sextiden i morse.

Så idag blir det ryggläge i soffan mest hela tiden. Det största jag har gjort är att fixa kaffe och mat… å surrat lite med S som jag träffade på Interpool igår.

Nu är det dags att vila en smula igen. Hörs!

30 år…

Jag kan inte fatta hur det blivit som det blivit. Men idag fyller min första största kärlek hela 30 år!

Tyvärr så kan vi inte fira tillsammans men det betyder inte att jag inte firar. Firar att just jag har fått den roligaste, finaste, snällaste och mest älskvärda sonen i världen. Det finns ingen som han.