Hjärtat är starkt…

Började min dag med att göra ett arbetsprov på cykel. Självklart cyklade jag dit.

Jag har haft svårt med andningen sedan några månader. Det är trögt att andas utan att jag ansträngt mig och det kommer när som helst. Ibland håller det i sig över hela dagen, ibland bara ett par timmar. Det är olika.
Förutom det har jag känningar av ständiga infektioner. Allt från feber till diffus smärta i öronen. Jättemärkligt.
Jag själv tror det hör ihop med hypotyreos en, men läkarna i Uppsala vill inte ens diskutera det med mig eftersom jag medicinerar med annan medicin än den man bestämt här.

Så i stället för att kolla upp ev. infektion i kroppen eller mäta sköldkörtelvärdena slår de på stora trumman och skickar mig till ultraljud, DT, arbetsprov, EKG och slätröntgen. Galet!

Arbetsprovet på cykeln gick som en dans. Jag trampade på och gjorde skattningar om ansträngning och flås. Kom upp i drygt något ansträngande innan jag fick avsluta.

Glädjande är jag precis så stark som man förväntar sig av en 50+ trots cancerbehandling, astma och gud vet vad. Vad gäller hjärtat är det friskt och starkt!

Börjar bli jobbigt…

Nu börjar det bli jobbigt att jobba hemifrån. Själva jobbandet går iofs som en dans, det kan jag. Men att sitta hemma i ensamhet är jobbigt. Jag har snart glömt bort hur min röst låter.

Jag försöker fokusera på allt jag slipper nu när jag är hemma. Jag slipper så klart riskera att bli smittad för på jobbet är man slarvig med att hålla avstånd, tvätta händerna och hålla sig på sin arbetsplats och inte kladda runt överallt.
Jag slipper också höra om allt elände som pågår i detta nu och kan faktiskt blunda för det ett tag till. Jag slipper cykla iväg tidigt på morgonen när det är kallt och fuktigt.

Men mest av allt saknar jag att jobba på Sirius fotboll. Så det så!

Bilden är från Prevent.se
Klicka på den för att komma till hemsidan.

Utesöndag…

En del går till kyrkan på söndagar, jag går ut i skogen i stället och det gör mig nästa religiös.
Nu under tidig höst är det härligt att vara ute i skogen. Dofterna, färgerna ja hela upplevelsen är annorlunda mot tidigare.

Därför blir det lätt att den korta promenaden till grillplatsen svävar ut. Vips har man gått dryga milen.
Då är det tur att det finns både mat och dryck i ryggorna. Fyllesvin och Chardonnay minsann. Det går som ingen nöd på oss alls.

Nu blir det en skön kväll i soffan. Det har vi gjort oss förtjänta av. Lovar!

Dubbeldate…

En del lördagar är lite bättre än andra och den här lördagen var en sån.

Vaknade som vanligt i ottan och tog en kaffe i säng. Läste morgontidning och hade det gott som vanligt.
Frullade och cyklade iväg till gymmet för att gå på BodyPump. Som grädde på moset släppes ett nytt pass så vi fick med oss en varsin goodiebag därifrån. Nere i receptionen serverades en smoothie och jag lovar, det behövdes. Jäklar så bra, och jobbigt, programmet var. Superkul!

Fräsch och nytränad hade jag en lunchdate. Åt gott, skrattade och mådde fint. Gula Villan i Stadsparken stod för maten. Även vädret var på vår sida, strålande sol och vindstilla.

Efter lunchen cyklade jag hem och fixade inför middagsbesöket. Gjorde ett fyllesvin, ett vilt ett. Men det hann inte bli färdigt så det blev en snabb plockmiddag a la taco i stället. Fungerade finfint.

Hann med en kvällsprommis längs stranden innan det var dags att säga godnatt.

En riktigt härlig lördag och jag ser fram mot många fler.

Sjöbris…

I samarbete med Grumme

Jag har fått förmånen att testa tvätt- och sköljmedel från Grumme, sjöbris minsann. Vilket är högst passande.
Men hur testar man tvättmedel utan att ha barn i familjen? Nu för tiden blir det inte matfläckar på tröjorna efter spill. Det blir inte heller några gräsfläckar på knäna efter de varit ute och lekt i gräset.
Nu för tiden blir kläderna tvättade på grund av att de är använda, inte smutsiga.
Hur som så har jag använt både tvätt- och sköljmedlet och jag tycker att sjöbris är som de andra i Grummefamiljen, riktigt riktigt bra.
Jag har visserligen inte tvättat tillräckligt mycket för att se om det svarta fortfarande är svart. Men hittills är jag nöjd.
Även mina inte helt så fräscha träningskläder är fräscha efter en tvätt.

Doften, jag gillar den. Den är fräsch men ändå diskret. Inte alls så där parfymig som andra märken kan vara.
Förpackningen, det är enkelt att hälla ur påsen. Lätt att försluta den igen och jag slipper efterdroppar och kladd.
Tvättmedlet finns i en klimatsmart påse och är dessutom Svanenmärkt samt räcker upp till 20 tvättar.
Sköljmedlet är också i klimatsmart påse med skruvkork, är märkt med BraMiljöval, till och med veganskt med certifiering från Vegan Society. En liten påse räcker till 30 tvättar så det är dessutom drygt.

Du kan läsa mer om miljömärkningarna på Naturskyddsföreningens hemsida.

Det här är MIN historia…

Det här inlägget har jag gått och funderat över en längre tid. Funderat över om jag ska skriva det över huvud taget, om jag ska skrivskydda det eller inte. Men nu har jag bestämt mig för att skriva det öppet och ärligt. För det här är MIN historia, den äger jag. Dessutom är jag trött på att bli begränsad av andra, trött på att andra ska diktera mitt liv, vad som är passande och inte passande. Som sagt, jag äger mitt liv och min egen historia. Inte du!

Det är inte förrän man, eller rättare sagt jag, fått perspektiv på saker och ting som jag ser klart. När jag var mitt i det trodde jag det jag upplevde var normalt. För egentligen var ju det mesta mitt fel. Eller…

Nej, jag är inte en av de tusentals misshandlade kvinnorna. Inte fysiskt misshandlad i alla fall, däremot psykiskt. Det står som sagt klart nu när jag kommit därifrån. Nu när jag fått berätta hur jag haft det för utomstående.

Jag har ofta ifrågasatt mitt eget psyke eftersom jag blivit så totalt bortkollrad att jag inte vetat varken ut eller in. Tidigare skyllde jag på mig själv och det slutade ofta med att JAG bad om ursäkt för något han startat. För det var ju det jag fick i knät. Hans agerande, tyckande och görande baserades hela tiden på mina handlingar eller på det jag sagt.
När jag försökte förklara hur jag kände och upplevde något slutade det med att allt var mitt fel. Hans argumentation var så förvirrad att han totalt gjorde bort mig och tidigare kunde jag börja gråta av förvirring och frustration. Fick då höra att jag grät för att ge honom dåligt samvete.
Allt handlade om honom, ALLT.

Jag har massor av exempel på hur förvirrande våra s.k. konversationer var. Men jag tänker inte dra dem nu. Kanske senare, kanske inte alls. Tiden får utvisa.
Jag vet ju redan nu att jag kommer få skit för att jag skrivit det här. Men som jag började inlägget med, det här är MIN historia.

Det värsta är ändå, nu när jag kommit därifrån och fått distans, är att jag har förlorat så många vänner och bekanta. Jag kom ur, men är rätt ensam.
Visst, jag får väl på något sätt skylla mig själv som inte varit öppen och ärlig om varför jag inte kan hänga med på än det ena, än det andra. Men jag har alltför ofta fått surt efteråt. Inte direkt utan ofta långt senare och då handlade det oftast om att han fått följa med. ”Du skäms för mig/vad är det du gör egentligen/du presenterar aldrig mig/du vill inte att jag ska umgås med dina vänner va? osv. osv.
Jag behöver väl knappast förklara att det var ytterst ensidigt. Han måste så klart få umgås med sina vänner. Till och med ge återbud till mig för att gå på middag hos kompisar. Jämna par minsann utan att jag var med! Det var självklart och jag var dum/löjlig som reagerade/måste du vara med överallt/får jag inte ha ett eget liv? osv. osv.

Ja, ni fattar.

Jag vägrar dock att gräva ner mig i det som varit utan är mest här och nu. Jag önskar bara jag kunde lita på män(niskor) mer än jag gör nu. Jag önskar jag inte reagerade på varje normalt förhållande som om det vore fejk eller utopi. Jag önskar jag slapp rycka till varje gång jag hör par pika varandra, även då det uppenbart är på skoj, då jag ”vet” att det kommer surt efter.

Jag önskar… snart är jag där, det är jag övertygad om.