Slutade som en kukdag…

Jag vet inte hur många gånger jag varit till läkare med mina jävla knän. Jag har gjort allt från dryneedle till stötvågsbehandling. De sköter sig ett tag men sen är det onda tillbaka och ingen vet vad det är som felas.
Därför har jag inte kunnat fortsätta mina försök till att bli en joggare. Vet inte varför men jag VILL verkligen jogga. Det är enkelt och man kan göra det var som helst.

Därför har jag ett lätt program jag ska följa nu i ett par månader. I programmet går jag mest till en början, lägger på lite lätt jogg till en början och ökar sakta, sakta. Den här gången SKA jag ta det lugnt framåt och förhoppningsvis håller knät på det sättet.

Lurade med mig svägerskans dotter på gymmet. Hon fick det årskort jag vann på invigningenav Nordic Wellness Studenternas en vecka efter jag köpt ett eget.

Hem, hungrig som vargen. Fixade någon slags torskwook, typ. Gott var det i alla fall… men… sen var det bara för mig att hasta iväg igen, oduschad och jävlig. Men min fyrbenta BFF är inte kry så han ska få somna in redan ikväll. Självklart följer jag med vännen och stöttar henne.

Promenerade ner till djursjukhuset. Men innan dess satt vi alla tre och smaskade på ostbågar. Hunden älskar ostbågar så självklart ska han få det.
Jag fick inte följa med in på djursjukhuset pga Corona så jag satt utanför och grät en smula.
Dryga timmen senare knallade vi hemåt, pratade och grät men njöt samtidigt en otrolig solnedgång. Det kändes lite tröstande eftersom just solnedgångar är det något vi tagit med hunden till. Det var som ett tecken.

En märklig dag. Började bra, slutade i tragik. Men mitt i allt fanns det massa vackert också.
BFF

#LedsenMie